Pantokrator: Blod Lyrics

En kylig vind, doden ar har.
Edens konung och drottning Eden fortar.
Blod som flyter, doden ar har.
Herren gjuter blod på Edens helga mark.
Forbannelse och nakenhet.
Han skyler deras skam.
Ett forsta dunkelt hopp om nåd vid korsets stam.
Doden ar har, hoppet ar har.
Bak vredgad tordonsstamma, karlek hans hjarta fortar.
Hans vasen ar barmhartighet, Nåden ar har.

En kylig vind, ett flammande svard. Forvisade till nodens varld.
Man på kvinna stodd. Att bruka jorden blir din dom,
till dess åldern tar sin ratt.
Till dess stoft blir åter stoft, jord blir åter jord.
"At av frukten och doden do" så lod den Hogstes ord.
Barnsbord och blomstring gav trost i livets kamp.
Spirande skord, strålande sol, vatten klart som kristall,
dock återvande skuggan och minde om Adams fall.
Kain stod hapen med en sten i sin hand,
och Abel låg livlos och kall.

Blod ropar från jorden, brodermordare fly.
Varfor ar du så vred? Varfor ar din blick så mork?
Var ar din broder?
Domen brinner i ditt brost,
vart du an springer du hor din broders rost från
marken som slok hans blod.
Rotlos, utan hopp irrar du omkring.
Dock finns det blod som ropar hogre, Det Sjunger om Guds nåd.
Sonens blod skall flyta, jordens torst bli slakt,
satans bålverk falla for nådaordens flakt.
Doden blir uppslukad,
syndens kraft blir tomd, rattvisan blir skipad,
synden sjalv blir domd.
Blod ropar for evigt från himmelens helgedom.

Ondskan vaxte bland manniskors Barn sen Kain brot dess sigill,
morkret tatnade mer och mer,
regnet kom strommande ned.
En flod att dranka,
en flod att sanka i Glomska ormens etter ned.
En ny jord, ny varld trostens son blev given,
fralsning genom flodens dop.
Djupets kallor broto fram, himlens fonster upplat sig.
Han klev ur Arken och hojde sin blick att bågen på himmelen se.

Slakten foljer slaktens gång,
från himmelen ljuder hoppets sång for den som mot hojden ser.
"Abram skåda, rakna och se, Gud valsignar dig så,
som himmelens stjarnor och markens stoft och annu mer andå.
Genom din sad skall man hora min rost,
genom en manniskas mun.
Min son skall jag sanda ibland er,
Han skall bringa er frid.
Han ar Messias Guds smorde,
Han harskar I evig tid.

Moria kallar dig åldrige man,
Dess stenar skall stankas med blod.
Priset ar loftessonen priset ar hogre an Allt,
han skulle bli ett maktigt folk,
men blottad i hans faders hand blanker dodens dolk.
Kvar finns blott en faders sorg,
en strimma av doende hopp.
Ror icke gossen, hejda din kniv,
du har klarat provet, skona hans liv,
du har litat till loftet och trotsat
din skrack mer an en manniska kan.
Lossa genast gossens band, offret ar icke han.
Se jag skall bereda mitt offer,
blod skall rinna till slut.
Då finns dar ingen som tar Hans plats,
då finns dar ingen vag ut, offerblod.

Tider kom och tider gick i vantan på Hans dag.
Han skulle satta fången fri och uppfylla fadernas lag.
En konung, likval ett offerlamm,
kallad till Moria hojd,
Han bar sitt blod infor tronen fram och koper
oss frihet i Faderns namn.

[instrumental]

Domens timma ar inne,
slagen till trasor for varldens synd.
Solen vander sig bort i skam,
domen for all varldens ondska lagd på en enda man.
Se på hans ogon det ar Skaparens blick,
han ger sitt liv for en fallen varld,
"Fader varfor doljer du dig?"
I dina hander lamnar jag min ande åter.
Det ar fullbordat, segern ar din.
Forlåten ramnar itu.
satan ditt huvud ar krossat,
var ar ditt valde nu?
Din ondskas verk har fallit,
det dranks i Lammets blod,
alla dina ranker sveps bort av nådens flod.
Se hur han slapper fången fri och firar ditt rikes slut.
Jubelåret ar har.
Dina grundvalar satan,
slits isar.

Segern ar vunnen for alltid,
nu finns forsoningen.

Se hur han skrider ur gravens djup!
En konung i segerskrud.
Se morkrets skuggor skingras och ljuset skiner klart, den nya tiden ar inne.
Hans eviga rike ar har.
Segern ar vunnen av Kristus,
dodsrikets nycklar han bar.
Kristus ar fralsarfurste.
Uppståndelsens gryning ar har.
Ett evigt ljus som aldrig dor.
Ett ljus som allt morker forgor.
Dodens fjattrar binder icke dig.
Den nya dagen tar aldrig slut.
Dess timma rinner aldrig ut.
Dess skymning skall aldrig komma.

Dagen har åter randats.
Dess skymning skall aldrig komma.